Förutom att jag är förevigt trött på dessa tåg och spyr om jag ser Thomas, Chuggington och vad de nu heter igen, så finns det en farlig aspekt av denna besattheten också. Han måste hela tiden ha med sig ett tåg när vi är ute och leker eller gör något annat. I och med att han vägrar att lämna det i från sig om så för en endaste liten stund, så ramlar han ganska ofta när han ska t ex gunga, klättra eller åka ruschbana, eftersom han inte kan hålla i sig när han måste hålla i tåget samtidigt. Vi har provat att ta ifrån honom tåget många gånger när vi ska göra något speciellt som att cykla. Men det spelar ingen roll hur mycket roliga saker man hittar på så han vill bara tillbaka till bilen för att få sitt tåg. Nu har vi till och med börjat gömma tågen, för ser han dem så släpper han dem inte.
I alla fall, igår hände det som var dömt att hända. Jag och Lucas var i parken och lekte. Han hade som vanligt ett tåg i handen, när han ville balansera på en liten stenmur, som han har gjort många gånger förut. Han snubblade och ramlade huvudet först rakt ner i asfalten, han kunde ju inte ta emot sig med händerna för han höll ju i tågen. Fasen vad rädd jag blev! Fallet var säkert en knapp meter och jag han tänka mycket. Det växte snabbt ut en bula stor som ett ägg i pannan och han blödde på kinden. Stackars fina Lucas! Det låg en kiosk ganska nära så jag sprang dit och fick lite is att lägga på pannan, sedan åkte jag direkt till vård centralen. Han repade sig ganska snabbt och doktorn trodde inte att han hade fått hjärnskakning i och med att han var så klar, inte spydde eller blev medvetslös. Men vi tog det lugnt resten av dagen, tryggt i hemmet. Men vad kass man känner sig efteråt! Jag skulle inte låtit han balansera där, jag skulle ha hållt hans hand, jag gick ju precis bredvid varför han jag inte fånga honom, osv.
Nu är det stopp med att ta med några tåg ut över huvud taget. Spelar ingen roll hur arg han blir. Så är det bara!
Bulan syns inte så bra på bilden men den var bra stor. I morse hade den gått ner betydligt som väl var |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar