Tummen upp

Igår var vi på Lucas halvårs kontroll för hans fötter. Det känns alltid lite nervöst att åka dit, även om jag tycker att fötterna ser bra ut är det ändå dommen om vi kan fortsätta som vanligt eller om mer operationer behövs.

Ortopeden klämde och kände på Lucas fötter och ben, sedan fick Lucas gå runt lite. Vi fick tummen upp för ett halvår till. Skönt! Allt ser jättebra ut och fötterna är mjuka och fina sa han. Det ser inte ut som om några ytterligare operationer eller annan behandling kommer att behövas om det forsätter så här. Men, fötterna växer mycket ännu och det kan ändras. Alltså är det bara att fortsätta att använda hans special skor utan att fuska. Fast det går ganska bra, han bryr sig inte direkt om dem, vi sätter på skorna när han har somnat nu i stället för innan han har lagt sig, han är alldeles för aktiv för att ha skorna på sig innan han sover. Men sen sover han gott med dem hela natten.

Ikväll har Lucas tagit ut alla sina böcker i hyllan som han skulle läste för mig, mysigt!

Doctor Referral

En sak som jag tycker är konstigt och väldigt onödigt är remisser. Alltså Lucas är ju född med klumpfot (du kan läsa mer om det här) det innebär mycket tid hos en special doktor sk. ortoped, i början väldigt mycket tid, varje vecka i ett par månader, sen mer sällan ju mer fötterna svarade på behandlingen. Nu går vi kanske en gång i halvåret. Redan när vi är där bokar vi in oss för nästa gång. Vi känner Lucas doktor, de vet att han har vad han har och det kommer vara ett livslångt projekt att följa upp Lucas fötter, även när de är helt korrekta kommer fötterna alltid vilja gå tillbaka till sin naturliga position. Därför kommer Lucas att ha nära kontakt med den ortoped tekniska avdelningen länge. Men vi måste ändå gå till vårdcentralen för att få en remiss.

Vi är inbokade på en tid i december till ortopeden, så härrom dagen hade Lucas tid på vårdcentralen för att få sin remiss. Vi gick dit, väntade en stund i väntrummet, kom in till doktorn, berättade våra ärende. Han knapprade lite på datorn, skrivaren rasslade till, han vek ihop pappret fint, stoppade in det i ett kuvert. Vi sa tack och hej.
Jag tänker what a waist of time! Min tid och läkarens tid, meningslöst! Räcker det inte med 1 remiss, den första han fick efter att han var född, sedan är han ju inskriven hos ortopedien för alltid, eller?

Varför göra det lätt för sig, lite papersarbete har väl aldrig skadat.

Allt gick bra

Allt gick bra hos ortopeden igår. Han sa att han var mycket nöjd med Lucas fötter och att vi inte behöver komma tillbaka förren 8 månader. Skönt! Det kan fortfarnde bli tal om en andra operation, då en sena i foten blir flyttad från ett ställe till ett annat (bra förklaring va?), men som fötterna ser ut nu kommer det nog inte behövas, så vi hoppas och håller tummar och tår att vi inte behöver någon mer operation!

Lucas brukar tycka det är kul hos ortopeden för där finns så många leksaker och ofta andra barn att leka med. Jag tycker inte att det är lika roligt för ofta ser man ju sjuka barn också och det är ju så sorligt. Små barn ska inte behöva vara så sjuka!

På vägen hem stannade vi på IKEA som ligger på vägen och åt köttbullar med lingon och kanelbulle till efterätt Mumms! Lucas som faktiskt redan hade ätit lunch, slukade i sig nästan halva min portion också. Speciellt lingonsylten var tydligen god.

Besök hos farbror doktorn

Idag ska jag och Lucas till Barn-sjukhuset West Mead, där Lucas ortoped finns. Lucas är ju född med så kallad klumpfot eller Talipes som det egentligen heter på båda sina fötter vilket menas att hans fötter var vridna inåt och nedåt. Så när han bara var 2 veckor började de gipsa hans ben och manipulera hans fötter för att bli rättställda. Varje vecka åkte vi till ortopeden för omgipsning och att mer och mer ställa rätt fötterna i ca 5 veckor sedan blev han opererad och de förlängde hans hälsena och ytterligare gips i ca 3 veckor. Efter det fick han sina special skor med skena som han hade på sig 23 timmar om dygnet i ca 3 månader och efter det ska han ha skorna på natten när han sover tills han är 4 år. När Lucas var riktigt liten och det var mycket med gipsningen så tyckte jag att det var jättejobbigt! När allt var så där jobbigt i början så längtade jag tills han var 2 år och vi hade klarat av att ha hans skor på i alla fall 2 år. Och nu är vi redan här! Jag måste säga att det har gått så himla bra, han har jättefina små fötter nu! Vi har mycket att tacka våran super bra specialist ortoped, han var otroligt duktig. Vi har sett många andra skräck exempel, med små bebisar som har fått kämpa otroligt mycket med mycket längre gips period mm. Så idag är det alltså dags för våran halvårs kontroll och jag hoppas att ortopeden fortfarande är nöjd med utvecklingen med Lucas fötter!

Lucas fina fötter!