Can and Can't

Idag när jag kom till jobbet hade banken laserat en ny kampanj: CAN. Ni som bor i Australien kommer säkert se delar av den på tv reklamen. I alla fall så handlar den om att i mötet med kunder byta ut ordet can't till can. Jag tycker att det borde göras även i vardags livet. Den här versen var med kampanj materialet som är värd att tanka på.

There's a four-lettered word
As offensive as any
It holds back the few
Puts a stop to the many.

You can't climb the mountain
You can't cross the sea
You can't become anything you want to be.

He can't hit a century
He can't find a cure.
She can't cross the world at sixteen that's for sure.

Can't is a word with a habit of stopping
The ebb and flow of ideas
It keeps dropping itself where we know in our harts it's not needed
And saying "don't go"
when we could have succeeded.

But those four little letters
That end with a T
They can change in an instant
When shortened to three.

We can take off the T
We can do it today
We can move forward not back
We can find our own way.

We can build we can run
We can follow the sun
We can push we can pull
We can say I'm someone
Who refuses to think
That life can't be better
With the removal of one
Insignificant letter.

After Work

En av de bästa sakerna av att ha kolleger och en arbetsplats är ju after work. Så igår tog jag ett par glas med vin med mina nya arbetskamrater innan det var dags att hoppa på tåget hem. Fredagar betyder så mycket mer när man jobbar heltid och ska vara ledig en hel helg när man har en sådan där härlig fredags känsla.

Idag tog Lucas och jag oss en tur till Ikea. Det kändes som om det var dags att bunkra upp förrådet på svensk mat. Lucas älskar också Ikea, med köttbulle lunch och kanelbulle till efterrätt. Springa runt och leka med alla saker på barnavdelningen. Vi fick även med oss ett litet bord med 2 stolar till Lucas rum.

Nu sitter vi i bilen på väg att fira Lucas moster Anna som fyller år idag. Hoppas på god mat för jag är super hungrig!

Nytt Jobb

Woho, jag fick beskedet till slut. Efter Påsken börjar jag på Commonwealth Bank på deras upphandling/inköps avdelning. Jag tror att det kommer att bli ett jättebra jobb och jag längtar efter att få börja. Men jag är lite nervös också, det är alltid lite nervöst innan man har kommit igång och får koll på vad som ska göras.

Att pendla in till stan varje dag kommer såklart att bli lite utmanande, speciellt med Lucas dagis tider. Men det löser sig såklart på något vis. Det ska verkligen bli kul att börja på ett riktigt kontor och få lite kolleger igen. Att åka tåget och läsa tidningen innan man kommer till jobbet, hitta sig ett favorit café med det bästa kaffet. Jag tror att det är ett bra beslut.

Jag har nu jobbat på min gamla arbetsplats i ca 5 år och har funderat ett tag på att söka något nytt. Jag har verkligen tyckt om mitt gamla jobb och lärt mig otroligt mycket sedan jag startade där men har det senaste halvåret känt att jag inte har kunnat utvecklas så mycket mer. Så nu när företaget bestämde sig för att avsluta sin verksamhet i NSW var det sparken i baken som jag behövde. Det är spännande med förändringar och nyttigt!

Vankemod

Ytterligare en dag i vankemod har passerat. Jag väntar fortfarande på det slutliga beskedet om det nya jobbet. Jag hoppas att inga nyheter inte betyder dåliga nyheter. De har ringt en av mina referenser idag, så någonting gör de ju i alla fall.

Annars har jag jobbat med foton som jag ska ha klart till kursen idag. Jag lunchade med Berith som jag lärde känna på kursen och kollade in alla hennes verk. Vad häftigt det är när någon är så kreativ och gör något av sina bilder. Mina fyller mest minnet på datorn.

Claude's bror Enzo som bor i Melbourne är här i Sydney på jobb, så i kväll kom Claude's alla syskon (fyra tillsammans) till Sutherland och vi gick och käkade Thai. Härligt sätt att avsluta dagen på och få tankarna på något annat än jobb.

Lucas och Anna leker med tåg på thai restaurangen

Nu ska jag slänga min i soffan en stund och hoppas på mer nyheter i morgon.

Spontaninköp

Att det ska vara så svårt att gå igenom Sydney, ja eller vilken stad som helst egentligen utan att köpa något. Jag blir alltid så himla sugen på något fint. Idag föll jag till föga. Det blev en investering till jobb garderoben med denna blusen från Saba. Väldigt skön i sommar värmen! Byxorna som jag har på mig är en kort modell som liksom är avsmalnad nedtill, de tillhör en kostym som jag också köpte från Saba innan jul. Fast jag behövde verkligen lite nytt till jobbet så det var ett bra inköp!

Darwin

Nu är jag i Darwin, jag åkte hit i onsdags med jobbet för att åter igen se hur det går med bredbands byggandet.

Det är varmt här, över 30 grader. Så himla härligt! Det känns som man är på värsta semester stället. Det är skollov i Australien och hotellen är fulla av barnfamiljer som flyr kylan i Melbourne och Sydney för lite sol och värme. Folk sitter i fulla uteservieringar på kvällarna och äter Burramundi (den lokala delikatessen, jättegod fisk) och njuter av att kunna sitta i shorts och linne även när solen har gott ner.

Även om vi jobbar hårt under dagen, i går satt vi oss i bilen och började inspection klockan 6.30 ,och kom inte hem igen förren kl 19.30 och sedan en hel del pappersarbete så blir vi bjudna på god mat och igår satt vi precis som turisterna och åt Burramundi och njöt av värmen. Härligt!

När vi är ute och åker mitt ute i ingenstans, genom landskap som präglats hårt av den starka solen är det ett måste att ha lång-armad tröja och långbyxor för att skydda sig mot solen och insekterna. I och med att vi besöker byggplattser måste vi också bära stålhätteskor och hjälm. Det blir väldigt varmt och vi blir ständigt påminda att vi måste dricka massor av vatten. Solkräm smörjades på i ansiktet i omgångar, ändå hade jag lyckats bli lite bränd.

Det är interissant att se obygden och höra med byggkillarna hur det går, ett av de sörsta problem just i detta området är att få tillstånd att bygga genom områden med Aboriginal invånare. Vi ser listor som är signerade av samma personer, just för att många inte kan läsa och skriva. Det är lite sorligt tycker jag, men ser man dessa kargade landskap och hårda klimat (speciellt på sommaren) och ser hur de har levt här i så många tusen år blir man förundrad och imponerad av av vilka kunskaper de måste besitta. Du och jag skulle inte klara många nätter och dagar själva har ute.

Säkerheten är A och O när man jobbar i buchen, 3 gånger om dagen måste alla arbetare ringa till säkerhetsteamet i Melbourne annars ringer det till dig för att höra sig om att allt är bra. Alla maskiner och bilar har GPS sändare så att man kan se exact var de är hela tiden i fall att det skulle hända något. När man jobbar så avlägset så måste man kunna bli hittad, de rör sig på områden på 200 km hela dagarna på vägar som inte de flästa bilar skulle kunna komma fram i genom. Vet man vilka djur som bor här ute, förstår man att det finns faror runt varje hörn. Just längs denna sträckan finns många åar och därför också många krodiler. Hua!Ibland är man glad att man jobbar inne i ett kontor, men så otroligt häftigat att få se hur det går till, i den riktiga världen!

Det krävs stora maskiner för att ploga sig igenom den hårda marken

Pine Creek, en lite håla vi stannade till vid för lunch

Idag ska vi åka tillbaka civilation igen, funderar på vilken tårta jag ska baka till min finaste lilla 2åring i  morgon.

Uråldriga konstverk

Just nu är det otroligt mycket i mitt liv. För det första är det nästan bara en vecka kvar tills semester och resa hem till Sverige, wohoo! Under den kvarvarande veckan ska jag hinna till Darwin, Canberra, Javis Bay (kanske måste avbokas) och till C föräldrar och fira Lucas födelsdag med dem i och med att han är i Sverige på hans riktiga födelsedag. Jag ska packa tre gånger, tvätta kläder, ta fram sommarkläder, baka tårta handla presenter (inte bara till Lucas utan till min pappa, bror och fina lilla brorsdotter Astrid som fyller år under tiden jag är hemma i sverig), städa OCH hinna jobba undan allt jobb innan jag kan ta ledigt. Det känns lite stressigt just nu! Men jag gillar egentligen att ha det så, massa saker på gång då trivs jag som bäst! Så länge som det är genomförbart.

Jag tänkte visa ett fynd vi gjorde på våran resa till Queensland förra veckan. Eller det var inte vi som gjorde fyndet, utan byggkillarna som lägger bredband ute i buchen. De hittade fyndet bara någon dag innan vi kom dit och har varit helt glömt i många år. Det var en uråldrig aboriginal mötesplats där de har gjort avtryck på sina händer och en boomerang. Platsen håller just nu på att utredas så de vet inte riktigt hur gamla målningarna är men de har hittat liknande verk på närliggande platser som är runt 2000 år gamla. Det var riktigt mäktigt att se. Vi kommer antagligen vara några utav de få som får se målningarna just här, då de inte vill att massa turister och andra ska komma och förstöra platsen. De använder sig av djurfett och malda mineraler och växter för att få fram färgen, sedan använder de munnen och sprutar färgen över sina händer för att göra avtrycken. Kanske Falu rödfärg skulle vilja ha receptet  - tänk 2000 år i Australiens sol utan ommålning.

Roma - Emerald, QLD

Roma Airport

Nu är jag i en pytteliten stad som heter Roma mitt ute i ingenstans i Västra Queensland. Jag kom hit i ett litet propeller flyg för typ 20 pers. Det fanns bara ett lite kjul som terminal byggnad, fast baggaget fick man plocka av direkt från kärran utanför planet. Det var bara stora karlar med på planet, Roma ligger inne i gruvområded här i Queensland.

I morgon ska vi köra från Roma till en annan liten stad som heter Emerald typ 40 mil bilväg. På vägen ska vi inspektera så att de som rullar ut bredbandskablarna gör det enligt alla bestömda processer. Det ska bli kul att komma ut i obyggden.

Just nu sitter jag på mitt hotellrum på Best Western och ska snart gå ut och gå igenom allt matrial med de andra.