Väl i Sydney fick vi åter igen vänta. På vårat bagage den här gången. Jag hade börjat bli ganska trött på skiten vid det här laget. Efter en tre kvart och fortfarande inget bagage såg jag hur mer och mer folk började dra sig mot informations disken, även jag gick dit för att kolla vad som händer. -"I arrived on the QF496 from Melbourne, could you please let me know when our luggage will be on the bagage belt?" -"It won't be on the bagage belt, it hasn't left Melbourne yet. Please fill this form out so we can locate your bag and deliver it to you when it arrives." -Eh.... and you couldn't be bothered letting all 200 allready angry passengers know about it 40 min ago?"
Så jäkla dåligt, vi stod 20 meter ifrån där de satt. De såg ju att alla stod och väntade på sina väskor, men att gå över och berätta läget var det ingen som kom på. Och allvarligt, flyget var minst 3 timmar försenat från Melbourne, halva den tiden satt vi på planet och väntade så hur kunde de inte hinna få på väskorna?
Vid det här laget var klockan nästan 11 på kvällen och Claude och Lucas hade förklarligt tröttnat på att vänta på mig. Jag tog en taxi hem och fick pussa och krama på en sovades liten kille i stället. Oj vad härligt det var att vara hemma igen!
Ett par nya byxor till Lucas |
2 kommentarer:
Åh, jag fick också paket igår! :-)
Dåligt med flyget, strejken hade ju inte ens börjat än. Men det är klart, storm är ju illa nog.
Gud vad dåligt!! Åh det är så kul att få paket, vanlig post med för den delen...! Nuförtiden är det ju bara reklam och räkningar som kommer... Syrran är duktig på att skicka snailmail, borde bli bättre på det själv när man vet hur uppskattat det är... :)
Skicka en kommentar