Det är varmt här, över 30 grader. Så himla härligt! Det känns som man är på värsta semester stället. Det är skollov i Australien och hotellen är fulla av barnfamiljer som flyr kylan i Melbourne och Sydney för lite sol och värme. Folk sitter i fulla uteservieringar på kvällarna och äter Burramundi (den lokala delikatessen, jättegod fisk) och njuter av att kunna sitta i shorts och linne även när solen har gott ner.
Även om vi jobbar hårt under dagen, i går satt vi oss i bilen och började inspection klockan 6.30 ,och kom inte hem igen förren kl 19.30 och sedan en hel del pappersarbete så blir vi bjudna på god mat och igår satt vi precis som turisterna och åt Burramundi och njöt av värmen. Härligt!
När vi är ute och åker mitt ute i ingenstans, genom landskap som präglats hårt av den starka solen är det ett måste att ha lång-armad tröja och långbyxor för att skydda sig mot solen och insekterna. I och med att vi besöker byggplattser måste vi också bära stålhätteskor och hjälm. Det blir väldigt varmt och vi blir ständigt påminda att vi måste dricka massor av vatten. Solkräm smörjades på i ansiktet i omgångar, ändå hade jag lyckats bli lite bränd.
Det är interissant att se obygden och höra med byggkillarna hur det går, ett av de sörsta problem just i detta området är att få tillstånd att bygga genom områden med Aboriginal invånare. Vi ser listor som är signerade av samma personer, just för att många inte kan läsa och skriva. Det är lite sorligt tycker jag, men ser man dessa kargade landskap och hårda klimat (speciellt på sommaren) och ser hur de har levt här i så många tusen år blir man förundrad och imponerad av av vilka kunskaper de måste besitta. Du och jag skulle inte klara många nätter och dagar själva har ute.
Säkerheten är A och O när man jobbar i buchen, 3 gånger om dagen måste alla arbetare ringa till säkerhetsteamet i Melbourne annars ringer det till dig för att höra sig om att allt är bra. Alla maskiner och bilar har GPS sändare så att man kan se exact var de är hela tiden i fall att det skulle hända något. När man jobbar så avlägset så måste man kunna bli hittad, de rör sig på områden på 200 km hela dagarna på vägar som inte de flästa bilar skulle kunna komma fram i genom. Vet man vilka djur som bor här ute, förstår man att det finns faror runt varje hörn. Just längs denna sträckan finns många åar och därför också många krodiler. Hua!Ibland är man glad att man jobbar inne i ett kontor, men så otroligt häftigat att få se hur det går till, i den riktiga världen!
 |
| Det krävs stora maskiner för att ploga sig igenom den hårda marken |
 |
| Pine Creek, en lite håla vi stannade till vid för lunch |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar